Visst är det konstigt att man kan uppleva små, små saker som nyanser?

Att man ser en lite,lite skillnad mot vad det som har varit?

Jag jag ser nyanser,av min sambo som jag INTE har sett på väldigt lääänge!   

Små,små saker som känns så himla STORA och att det går åt rätt håll!

Han började med sina nya tabletter torsdagen den 11/4 och nu märker jag små,små saker.....

Han verkar lite mer sig själv..... Tänk förut sa han alltid tack för maten.... Det har varit så tyst....

Men så plötsligt en dag så säger han tack för maten!!!   

Han är lite mer pratsam,ja små små saker som jag inte riktigt kan sätta fingret på,men dom finns där!

Nu börjar det finns at lite,liten stimma av ljusning.....

Är så glad för hans skull att han kanske oxå känner att det håller på att vända!

Men jag vill INTE ta upp det med honom för det är inte säkert att han själv känner av den ännu....

Men just nu klammrar jag mig fast vid det att jag ser viss skillnad!   

Ja det hoppas jag verkligen!

Sambon började med sina nya tabletter igår och blev väldigt kurig....

Illamående och verkade dåsig.... Inget konstigt i sig fåör det va vanliga biverkningnar....

Jag föreslog att han ska ta dom på kvällen i stället för att kanske slippa känna av så väl... Men han får

bestämma själv.... Men dom andra han har tagit har han tagit dom på kvällen...

Fick brev igår från HC ska dit på tisdag den 16/4,

Blir lite spännande att träffa en ny läkare och tala om och berätta allt hur det har varit och om man han har nån lösning på detta.....

Idag värker benen nå kopiöst.... HELA benen leder muskler ja allt och då är klockan bara 20 i nio.... har ju nyss börjat.... och har ju nyss klivit upp.....

Undrar vad detta kan vara..... Inflammationshämmande och alvedon hjälper litegrann men inte mycket...

Men det verkar vara med muskulärt.... Det känns ungefär som om när man håller på och blir förkyld....

Nu är jag förvisso förkyld.....eller snarare slemig och hostig men detta startade ju för över 1 månad sen!

Idag ska jag iväg och arbetsträna....

Fick kontakt med en tjej på FB som hjälpte mig att göra ett mönster till min skärmaskin och vi "pratade" lite och det visade sig att hon arbetstränade och hade hållit på mer än 1 år och var uppe nu i 30% och hon skulle fortsätta att "tuffa på" och inte stressa och skulle få hålla på så som det verkade tills hon va "klar".

Konstigt.... Jag känner mig inte "klar" och vill fortsätta och prova och se hur långt jag når även om det kommer att ta bra länge,det förstår jag,men dom borde väl va intresserade och se om jag kommer upp högr i % än dom 25% jag har nu? Men jag ska ha möte med cotchen idag...Så jag ska prata lite om det tänkte jag...

I onsdags när jag va och arbetstränade va det inge vidare roligt.... Har tyckt att det har varit kul att gå dit,men i onsdags verkade cheferna mer eller mindre "skita" i en.... i vanliga fall om man inte har nått bestämmta som man ska göra så brukar dom "fånga upp en" och stoppa in en i nått att göra.... Men nu fick jag dona som jag ville....

Viss det har jag gjort många gånger förut.....

Men denna gång såg det ut som ett BOMBNEDSLAG inne på beredningen det var MASSOR som va diskat och hon som jag brukar assistera var inte där.... Och jag har ingen koll på vad som ska ut i butik eller vad som ska sorteras ner i lådor eller dyl... En annan kvinna som oxå har hjälp till med detta och har varit där länge och är där mest varje dag verkade strunta i det.....

Va ju ingen större mening att diska mer heller..... Och sen var det MASSOR med kommar och muggar diskat och det va vad vi rensade sisst jag va där på hyllorna......

Tycker det är lite konstigt med sorteringen...... Varför inte försöka sortera när det kommer in.....?

Koppar muggar i en låda.... Men det är klar man vet aldrig vad som kommer in och då kan det bli väldigt lite i en hel låda.....

Men det är ju synd om man ska öppna 1 låda och tro att man ska kunna fylla på med lite av varje och i den lådan är det bara muggar och kommar och fat.... Som det redan finns 300 st av..... Och som det blir väldigt lite sålt av...

Så jag försökte dona lite ändå.....

Men sen va det mentalträning inne hos cotchen och sedan lunch och på det friskvårdstimme så jag hann inte med så mycket..... Tycer synd om henne som har hand om den avdelningen när hon kom på torsdagen och fick ta reda på allt det där..... fulla vagnar och fullt på alla bänkar och bord...

I morgon bär det av till S-vall på veteranmarkand.... Ska bli kul och gå och kolla lite :-)

edan blir det nog ett besök på biltema.... Jag behöver en ny limpistol! :-)

Tänk hur det är...Man tor inte man navänder en sak så vidare mycket,men när den saken går sönder då inser man att jag skulle ju ha haft en sån! Då saknar man den jätte mycket!

Har varit i S-holm på den stora träffen! OJ vad folk! Men inte så surritg och högljut som man skulle kunna tro när ca 1000 pers träffas....

Handlade en hel del så nu är det bara att sätta igång och skapa...  :-)

Här hemma har det inte hänt mycket.... Jag skrev i förra inlägget att blev det inte bättre så blev jag nog tvungen att flytta.... Kändes lite dramatiskt att läsa det idag....

Men mitt mående svänger så oerhört när det är så här här hemma.... Ena stunden känns det mer hoppfullt medans nästa så är det riktigt illa....

Han pratar knappt med mig och är mest tystlåten.... Men fick det ju bekräftat av hans syskonbarn att han tycker att han har blivit så tyst... Så det är inte bara mot mig....

Idag när jag kom hem från jobbet så frågar an vad klockan är och jag talar om att den är 10 över 2 oj sade han jag ska vara hos läkaren kl 20 över 2.... Frågade om det va läkaren som hade kallat honom eftersom att jag skrev ett mail till läkaren innan jag åkte till S-holm.... Men tydligen så har han ringt själv i morse att tabletterna inte hjälper!     ÅHHH vad jag känner mig lättad lite grann iallafall!

Att han tog tag i det själv nu och inte bara väntar!

Men nu blir det att vänta och se vad som händer! Jag hoppas verkligen att han får byta sort och att det blir rätt denna 3:e gång och att det vänder nu och att jag får "tillbaka" min gamla sambo!

Saknar hans kramar och hela hans person!

När jag har varit på samtal har vi pratat om detta för jag tar på mig skulden att det är nått fel på mig att jag gör fel saker eller för lite saker.... Men jag måste försöka inse att det spelar ingen roll om jag skulle vända mig ut och in så skulle inte han bli friskare för det!

Jag måste börja försöka lägga sånt åt sidan!

Igår hade vi en väldigt laddad händelse här hemma!   

Jag satt vid datorn och plötsligt slocknar strömmen i halva kåken trodde att det va sambon som orskade det eftersom att han höll på ute med ved klyven.... Kollade proppar med fann inget fel....

Fick gå ut och hämta in sambon och vi började leta.... Men inga proppar hade gått?!

Till slut provad vi en och en propp i en spänningstestare.... Men inga fel.... Till slut så fick jag gå ut i sommarstugan och röjja så att vi kunde komma åt skåpet där som är längs inne i ett skafferi... Men inget fel där heller.... Men till slut så hittade vi 2 proppar som va lite knepiga,så vi bytte dom och då blev det OK.

Men så skulle jag starta upp lyset vid min långbänk för att hålla till och pyssla och poff då gick strömmen igen.... Och då höll vi på ett tag och det tom small i proppskåpet så glaset tom åkte ur hållaren!!!

7 st proppar gick innan vi kom på vad det kunde vara för nått och utesluta allt sake efter sak.... Till slut hittade vi att det va limpistolen.......Så nu är jag utan en sån....

Men ska troligen till S-vall i helgen så då får jag köpa en ny då....

Men jag blev lite svettig där om propparna skulle ta slut.... För klockan va 8 och affären stängd,så då har vi fått varit utan ström och inte kunnat elda i går tex.... Men som tur va så hade svärfar sparat endel som låg och "skräpade" :-)

Nu har sambon kommit hem från läkarbesöket.... Det blev byte av medicin med inrådan från läkarna  i S-vall,men den va DYR 1000 kr!!! Men det är bara att betala..... Sambon kom hem och tydligen funkar inte hans kort,så han fick inte ut nån medicin,men han åker tillbaka nu i eftermiddag och ska plocka ut den....

Nu hoppas jag att det vänder och att han får känna själv att nu vänder det!

För han verkar inte riktigt tro på det själv.... Och det är inte så konstigt han har mått skit så länge,snart 1 år...

Så han tror att detta är kroniskt.... Men jag hoppas,hoppas att det vänder och blir bättre nu!

Längtar så oerhört efter min go gubbe!