Jag skulle för ett tag sedan ha börjat arbetsträna så smått......

ALLT va planerat och jag hade gjort besök på stället bestämmt vilken dag jag skulle komma,hälsat på alla och presenterat mig,blivit runt visad på stället.....

Men så kom livet emellan..... Blev kanonförkyld och det ville inte gå över så jag va sjuk i 2 veckor för det. Sedan kom det här andra tråkiga,som har stark påverkan på mig emellan så jag blev sjukskriven för det oxå...

Men nu ska jag vara "frisk".... För man kan inte bli sjukskriven i all evighet,även om man mår dårligt....

Japp det förstår jag oxå,inget konstigt i sig....

Jag trodde då att jag har väl kvar platsen,så jag ska väl bara gå dit då TYP och börja..... Den här platsen

var det företagstrategerna som hade ordnat åt mig och det va en fortlöpande plats så det va inget tidsbestämmt....

Men si då i samma veva som jag blev sjuk i förkylningen så gick mitt aktivitetsstöd ut och tiden på strategerna löpte ut,och det va "dax" att bli tillbakaflyttad till arbetsförmedlingen.Dår har jag tydligen inte platsen!!!

Utan nu ska jag "börja om", ansöka om platsen igen typ.... För då har arbetsförmedlingen SINA regler dom måste följa.....

Jag men om jag hade varit frisk då och allt detta inte hade hänt.... Skulle jag ha fått sluta då på stället och "börjat" om då med att ansöka om platsen igen?

Så imorgon är jag kallad till ett möte på arbetsförmedlingen,för att träffa kommunen,som är med i planeringen av alla dessa platser.... Trodde att arb.förmedlingen oxå skulle vara med men si så blir det inte!

För idag ringde min handläggare och han va upptagen med annat,så jag ska tydligen prata med dom själv, men handläggaren skulle lägga in ett papper till dom om mina "behov"eller brister eller vad man nu ska kalla det....

Men sen kunde jag få vänta på att få börja..... Och sen är det väl inte säkert att jag har "min" plats kvar utan att den har gått till någon annan under tiden jag har varit hemma.....

Vad LESS jag blir på sånt här! Tänk vad mycket energi som jag har "slösat" helt i onödan!

Bara att åka dit och visa upp sig och tala om vilka problem man har kostar ju en hel del i ork och dårlig sömn på köpet.

Har försökt idag när jag fick reda på att handläggaren ringde och sa att han inte skulle vara med, att inte lägga så mycket energi på det utan att jag har försökt fokusera på annat. Men det blir väl att ta en sömntablett för att jag ska få ro i natt, annar ligger jag bara och grubblar och hur pigg är man då när det blir dax för möte?

Har försökt mig på att baka kokostoscabitar ikväll..... Men ja vet inte ja..... Tyckte att den blev så tunn.....

Så jag får nog modifiera om lite på receptet så kanske det blir bra! Men först ska här provsmakas och se om det blev OK.....

Ja nu har det passerat 14 dagar till....

dagar blir till veckor

veckor blir till månader.......

Livet är som en berg & dalbana just nu... Ena dan är värre än den andra... Igår va en sådan....

Är inte bara lessen för det som har hänt utan även för att det går upp ett ljus vilka vänner

man har egentligen.....

Och inser att egentligen så är dom inte några riktiga vänner.....

Har varit iväg och träffat dom som jag har gått i nätverk med.... Vi gick i ett nätverk för

långtidssjukskrivna,där vände vi ut och in på allt, så man kan ju säga att vi har

gått igenom mycket tillsammans....

Jag mailade dom och berättade vad som hade hänt och gensvaret är ju inte riktigt vad jag

trodde att det skulle bli.....

Nu när vi träffades så va det INGEN som frågade hur det va eller hur det går.....

Vi brukar kunna "ventilera" när vi har setts, och det tycker jag har känts bra,för man

blir bekräftade på ett sätt att du e inte ensammen!

Men denna gång va det helt tyst.... Utan det va bara snack typ om väder och vind....

Sedan säger en av dom... Det va ju skönt att vi kunde prata om positiva saker!

Då brast det för mig..... Här har man lixom suttit och försökt hålla god min,

men invändigt så gråter man......

Men fortfarande ingen som frågar en om man vill prata om det.....

NÄE den träffen hade jag kunat varit utan!

Tanken som for igenom mig.... Brukar vi vara så himla negativa när vi

träffas då? Och nu när man "verkligen" behövde prata, och dom visste

hur landet låg så är det ingen som bryr sig.... Jag försöker intala mig att dom kanske

inte orkade höra, därför frågade dom inte..... Men ledsen blir man.....

Jag har även andra "vänner" som jag mailat som inte heller ens har hört av sig.....

Frågan är hur gör jag om dom vill prata en dag.... Jag lär ju lyssna,för jag är

inte sån som kan strunta i om jag vet att nån mår dårligt.

Jag har försökt att knåpa här hemma så gott det har gått.....

bla så har jag gjort arrangemang till bron.... 2 st. en hink som ska stå

bredvid min stora "tomtelykta" och ett mindre i ett zinkfat som ska stå på bordet...