Ja idag är det 1 år sedan mitt   -a slets i 2 bitar....

Kunde inte sova inte så kontigt egentligen när jag visste vad som skulle göras...

Som jag helst av allt hade velat ha ogjort....

Det va den vackraste soluppgången som jag satt och beskådade genom sjukhusfönstren

och visste att snart,snart kommer dom för att "hämta dig"....

Dig som jag älskar så mycket...  Och att våra vägar skulle skiljas åt....

Vilka jobbiga dagar det hade varit...Jag visste att nu är det kört...

och vilken jobbig dag det blev.... Jag tog ju tom avsked av min sambo för jag trodde

att detta överlever jag inte.....

Men med facit i hand så lever jag men vilket jobbigt år det har varit!!

Värk, operationer, inflammationer osv,osv....

Det sägs att åren läker alla sår,men jag vet faktiskt inte om det är sant,men det blir lättare att bära....

På nått sätt så har jag nog förträngt de att vi blev ingen familj,inte denna gång,kanske aldrig.....

Jag fortsätter att knåpa med korten till bröllopet, det känns skönt att bara "försvinna" in i papper,stansar,

stämplar,band och annat små plock...

Hobbyrummet ser ut som ett bombnerslag.... Helt otroligt vad man kan dra fram....

Blev tvungen att städa nu innan jag kunde fortsätta...

Har gjort asken/lådan klart och kortet till den,sedan har jag gjort 3 st kort till som mamma,syrrorna och brorsan ska ha,så jag får nog ta och göra något till....

Sedan ska lådan fyllas med 10 kr tejpade på rad....

Den här veckan ska jag arbetsträna mån och ons eftersom att jag ev ska åka till min mor och far på torsdagen för att sedan samåka därifrån på fredagen och vidare på bröllopet...

Har väl egentligen inte så stor lust att gå,jo det har jag men det känns så tungt....

Och det är väl inte så konstigt....

Idag "firar" jag och sambon "vår dag" det va den andra vi träffades dock va det i augusti.....Men vi brukar lixom

"gratulera" varann varje månad den 2:a....