Ja ibland undrar man ju vad man har dom till.....

Mina innehåller ofta stress..... Så oxå i natt.....

Somnade så gott i går kväll utan att behöva ta något lugnande så det kändes bra! Trodde inte att det skulle gå för jag va inte direkt trött....

Vaknade 1.20 av att sambon kommer och ska hålla om mig.....       

Inget ont i de...Det va bara myyyysigt,men jag visste att han hade tagit en sömntablett,som han nyligen har fått för att han har svårt att sova..... Så lite brydd blev jag allt....

Så vi låg där i mörkret och mös en stund.... Jag blev tvärpigg och tänkte att nu kan han inte somna och sova ändå... Men så fickjag känna efter en stund att det började rycka i hans ena arm och då förstod jag att han höll på att somna..... Så jag låg alldeles stilla en lång stund för att han säkert skulle somna...

Så vände han på sig och då va det min tur att prova att sova.....

Men det gick bra,somnade och sov rätt så bra tycker jag ända tills på morgon sidan.....

Drömmer att jag är på något ställe och en tjej som är på samma ställe som mig och arbetstränar är på.... Hon är i verkligheten höggravid och talar tydligt och klart om ALLT som hon upplever inne i sin mage....

Vilket jag kan tycka är jobbigt.... För jag fick ju aldrig chansen att uppleva de....

Så i drömmen så är vi på samma ställe och skulle åka till vår "arbetsplats" Hon sa att hon skulle lifta..... Och jag kände jag ORKAR inte ha henne i bilen och hon surrar på där i över 1 timme som resan skulle ta....

Så jag tänkte som så i drömmen att om jag "segar på" så slipper jag ha henne i bilen.....

När jag har börjat min resan...Vem står då efter vägen och som inte ha fått lift om inte hon?....

Så jag blev "tvungen" att ta upp henne......

Jag körde som en galning och hon "malde" på om sitt..... Och jag tänkte i drömmen att jag måste försöka att "koppla bort henne" så att jag slipper höra..... Men hur lätt va de?

Vaknade och va så spänd i armarna och axlarna......

Men ryggen är faktiskt lite bättre idag så jag avvaktar med kiropraktorn några dagar.....

Så jag hoppas att jag slipper ha "henne" med i sängen i natt.... Det räcker med att jag träffar henne på jobbet....

mmm Det kan man lugnt säga.......

Vaknade med att jag hade ont i ryggen..... Har haft "känningar" i bröstryggen att det va en låsning.....

Lyckades häva den med en övningjag fick av kiropraktorn i våras när jag va till henne.... Men det kom tillbaka...

Nu har det "ramlat ner" till vekryggen.... Inget ovanligt för jag har en lägre disk där så jag brukar åka på ryggskott emellanåt.... 

Men bara jag har varit igång en stund så går det lättare.... Men jag funderar ändå på att åka iväg till kiropraktorn eftersom att jag ska åka söderöver runt den 20:e så kan det ju vara lämpligt att ha rättat till innan resan så att jag inte åker på värsta ryggskottet där nere....

Men jag har ändå knåpat ute lite idag.... Tagit bort lite av blommorna som va kvar... hade inte hjärta att ta bort alla när jag höll på sisst för vissa av dom va fortfarande fina.... Det enda som är kvar nu är en kruka med stora dalior i som jag väntar på att dom ska vissna ner.... Sen blir det att ta bort bänkarna som vi brukar ha på bron på sommaren och ställa dit träsoffan efter svärföräldrarna,sen är det höst....

Men allt får delas upp.... Lite i taget tids nog så är det klart....

Igår kväll fick jag ta till lugnande för att hamna på mattan.... Så himla orolig.... Vi tittade på ett progtam där tom tävlande får åka runt till olka länder och ta över restauranger och tävla vem som är bäst.... Gissa om jag va uppe i varv... Kan INTE titta på sånt som har med tävling att göra tydligen.....

Men det är klart va ju uppskruvad redan före,men ändå så kände jag mig ledsen efter vad som hade hänt på dagen...

Blir galen på denna kropp... Men jag förstår att det är  mer lugnande som gäller nu när jag har gjort en omställning och börjat arbetsträna inget konstigt i sig... Men varför?

Varför ska jag känna mig så trött och matt men invändigt så kryper det "under skinnet" och kan inte komma till ro... Bryter jag det inte innan jag ska gå och lägga mig så är det ingen ide att gå och nalla heller...

Ja ja.... Vad är en bal på slottet?

Ja det har hänt endel  på dessa dagar...

Ihelgen så har jag varit på bröllop,min kusin har gift sig....

Så redan i torsdags åkte jag till min mor och far för att samåka med dom på fredagen ner till S-holm.

Dagarna gick alldeles för fort! Hade kunnat stanna i några dagar till men skulle hem och "jobba"...

Riktigt trevligt och en hel del folk ca 60 st. Massor med god mat... ja helgen va toppen!

Det enda som saknades va sambon!

Han jag hade mitt emot mig påminde väldigt mycke om mitt ex... Konstigt nog,men 50 år äldre kanske...

Skrämmande lik!

Men ville inte fråga... Näe det va då och jag ville inte prata om honom/dom om så va fallet....

Men det är låååångsökt för han va inte från s-holm utan från Örebro.. Ja ja men lustigt va de...

På onsdagen hade jag ett möte med min "mentor" eller vad man nu ska kalla henne och pratade om hur jag tyckte att det gick på arbetsträningen... Talade om lite synpunkter som jag hade bla att jag tyckte att det va synd att ingen talade om att det skulle vara månadsmöte med den högra chefen för dom övriga,det fick jag reda på att dom hade haft en dag....

Jag vill ju oxå känna mig delaktig på arbetsplatsen "en i gänget" ......

Tydligen så ska det bli ett möte framöver som jag skulle delta i,där alla ska vara med och få säga sin mening och att det ska bli bättre stämmning.....

Så kommer jag idag och det är ett möte...Jag hälsar och skyndar mig ut i butiken för att inte störa.... För man kommer typ direkt in i personal utrummet när man kommer så när jag hade låst in mina pinaler så gick jag .....

Väl inne på sorteringen så frågar jag vad det va för möte.... Jo då va det ett möte för alla nya.... information....

Och jag va inte med kan jag säga..... Blev så himla besviken!

Visst jag va dit för ett år sedan och fick info,men jag va ju bara dit och presenterade mig och fick lite allmänn info ang deras jobb och bistånd dom pysslar med inte hur det funkar där på plats!

Så nu hade det hänt igen lixom.... Och med på detta möte satt min mentor!!!!

Blev så himla ledsen! Så tårarna trillade när jag stod och sorterade vantar och mössorna igen....

Visst va nog en överreaktion,men ändå! Bara för att jag är där få timmar så ska jag väl ändå oxå få samma info eller? och dessutom så visade det sig att 1 av dom som va med på mötet hade varit där förut....?!

Veckan har varit känslosam en berg och dal bana så detta blev lixom droppen.....

Jag är van från när jag gick på introduktion så fick man en handledare och det va den som man fick hjälp och kunde fråga om det va något man unrar över.... Nu känns det som om man har ingen... Man får sköta sig själv lixom...

Så står jag där och har plockat fram lite underkläder som va nya som jag hade satt lappar på så det va bara att prismärka kvar.... Så jag frågar en kille vad han trodde att man kunde sätt för pris och om man skulle plocka bort den gamla prislappen.... Och då får jag till svar att jag fick absolut inte prissätta! Det ska cheferna gröa det va deras jobb lixom!

Men hur ska man veta när ingen säger nått? Och hur ska dom hinna allt lixom? För jag hade kollar på vad dom andra kostade så jagtänkte att man får väl ta ett "riktvärde" för vad dom kunde vara värda....

Då kände jag ännu mer.... Hur ska jag vet om  jag gör rätt? för man vill ju inte "trampa i klaveret" hela tiden, nu va ju inte detta hela värden,för jag frågade ju... Men ändå! om det kommer nån som är mer osäker än vad jag är då?

Sen det där att man får olika info om samma sak från samma person det blir jag oxå förvånad över... För det hände förut,samma person gav mig olika svar om en fråga jag hade om tavlan där man skriver när man ska jobba vilka dagar och tider...Ena gången då ska man skriva själv,nästa så får man inte röra tavlan alls.... Hur fasen ska dom ha det? hur ska man veta? Sen kommer en annan person och säger något HELT annat! och då ska dessa 2 personer vara chefer och förhoppningsvis säga samma saker! 3 olika besked om samma sak.....

Är det konstigt om man är förvillad?

Så nu i em/kväll så har jag kännt mig ledsen och nere varför vet jag egentligen inte... Jo det blir för mycket och sen har jag sovit som en kratta hela helgen, 3 nätter med dårligt sömn gör sig till känna.... Så i morse när klockan ringde trodde jag inte det va sant! Näe inte än!

Men nu är jag hemma i 2 dagar och ska ladda.... jag tror jag ska ta dom en "duvning" hur ska dom annars få veta vad man tycker? Men det känns trisst när min mentor sitter där och vet vad jag hade sagt... Hon hade ju kunnas sagt att det här tror jag att du ska vara med på.....

Ja ja det är väl bara att släppa....

Ja idag är det 1 år sedan mitt   -a slets i 2 bitar....

Kunde inte sova inte så kontigt egentligen när jag visste vad som skulle göras...

Som jag helst av allt hade velat ha ogjort....

Det va den vackraste soluppgången som jag satt och beskådade genom sjukhusfönstren

och visste att snart,snart kommer dom för att "hämta dig"....

Dig som jag älskar så mycket...  Och att våra vägar skulle skiljas åt....

Vilka jobbiga dagar det hade varit...Jag visste att nu är det kört...

och vilken jobbig dag det blev.... Jag tog ju tom avsked av min sambo för jag trodde

att detta överlever jag inte.....

Men med facit i hand så lever jag men vilket jobbigt år det har varit!!

Värk, operationer, inflammationer osv,osv....

Det sägs att åren läker alla sår,men jag vet faktiskt inte om det är sant,men det blir lättare att bära....

På nått sätt så har jag nog förträngt de att vi blev ingen familj,inte denna gång,kanske aldrig.....

Jag fortsätter att knåpa med korten till bröllopet, det känns skönt att bara "försvinna" in i papper,stansar,

stämplar,band och annat små plock...

Hobbyrummet ser ut som ett bombnerslag.... Helt otroligt vad man kan dra fram....

Blev tvungen att städa nu innan jag kunde fortsätta...

Har gjort asken/lådan klart och kortet till den,sedan har jag gjort 3 st kort till som mamma,syrrorna och brorsan ska ha,så jag får nog ta och göra något till....

Sedan ska lådan fyllas med 10 kr tejpade på rad....

Den här veckan ska jag arbetsträna mån och ons eftersom att jag ev ska åka till min mor och far på torsdagen för att sedan samåka därifrån på fredagen och vidare på bröllopet...

Har väl egentligen inte så stor lust att gå,jo det har jag men det känns så tungt....

Och det är väl inte så konstigt....

Idag "firar" jag och sambon "vår dag" det va den andra vi träffades dock va det i augusti.....Men vi brukar lixom

"gratulera" varann varje månad den 2:a....